Vet inte riktigt vad som har hänt när det gäller mig och mitt profilval science.. Men har verkligen börjat tycka allt mindre och mindre om det.. Och min grupp på det projektet vi har är minst sakt OTROLIGT olika mig. Alltså vi har inget gemensamt så man bah: "men tjena!" Liksom.. Så det har gått riktigt dåligt med detta projekt i denna grupp. Jag har börjat bete mig väldigt konstigt på science lektionerna.. Jätte trött och stökig och HUNGRIG. Alltså jag har liksom science 100 min/veckan. På tisdagar 14:50-15:40 och Torsdagar 15:10-16:00.. Mina senaste dagar och min sista lektion på de senaste dagarna.. Så det ÄR jobbigt att gå i skolan sent. Det är det. Och om det dessutom inte är någon god skollunch så alltså man klarar sig inte en hel skoldag med bara lite frukost i magen i typ 8 timmar..??? DÅ får jag ialfl väldigt lågt blodsocker och då blir jag långt ifrån den Alva jag egentligen är. Och kan LÄTT flippa ur och typ börja grina av..?? Vad som helst. Så funkar jag.. Inget jag kan styra över riktigt, när jag flippar ur så flippar jag ur. Och det gjorde jag idag på science... Hade ett långt samtal med min ena science lärare Moa och ja, jag flippade ur. Minsta lilla när jag har så lågt blodsocker bidrar till ATT jag flippar ur :// Hatar det själv eftersom att då KAN jag bara inte hålla tillbaks tårarna... Så grät och grät och grät... Varför? Jani.. Det undrar jag med. Men det kan bara bli så...
Hur vi riktigt ska lösa sånahära situationer vet jag knappt ett svar på själv ibland.. Men jag måste ha lite nödmat i mitt skåp. Samt lite nödpengar! Att ha OM jag blir sådär hungrig och trött.. För då måste jag verkligen äta!!

Vissa av er som kanske märkte att jag blev väldigt ledsen idag och läser det här ska bara veta att jag var bara vääääldigt trött och hungrig!!! ;) Det känns lite bättre nu och jag har torkat tårarna.

Men nu ska jag plugga klart inför spanska provet imorn.
Det är så jag liksom funkar och jag kan Tyvärr inte ändra på att jag är sånn.. Men jag är ju som tur inte den enda som flippar ur vid lågt blodsocker! Som kan börja grina för typ världens minsta lilla grej när man är sån! När det är för sent så ja, då flippar man ur.. Vissa av er kanske känner igen er i dethär. Andra inte. <3

Bara det jag hade och säga till er. Ville att ni liksom skulle veta...

/Alva